BOXERNS HISTORIA
Boxern är en medelstor, korthårig och kraftfull hund med kvadratisk kropp och kraftig benstomme.
Muskulaturen ska vara väl utvecklad och framträdande på ett välmodellerat sätt.
Rörelserna är livliga, fulla av kraft och eleganta. Boxern får inte vara klumpig och tung, men inte heller luftig och lätt.
Boxerns historia
Som vanligt när det gäller gamla hundraser finns flera versioner. När det gäller boxern tror man att den typen av hundar tidigt användes till "tjurhetsning". De använders
till vakt och vallning av boskap men också till rena slagsmål.
I fler europeiska länder har boxern länge varit vanlig som polishund och väktarhund. Den fungerar också som servicehund, räddnings- och bevakningshund. Det schäfern är i Sverige är boxern i många andra länder.
Vallade och kämpade mot tjurar
Som vanligt när det gäller gamla hundraser finns flera versioner. När det gäller boxern tror man att den typen av hundar tidigt användes till ”tjurhetsning”. De användes till vakt och vallning av boskap men också till rena slagsmål, både mot andra hundar och mot större djur som tjurar.
Närmast anses boxern härstamma från den lilla ”brabanter bullenbeisser”, en tysk bulldogg som fanns i början av 1800-talet. Bullenbeisser användes mest till jakt. Uppgiften var att gå i fatt och hålla fast det vilt som hetshundar stött upp och drivit. Bullenbeissern skulle hålla fast ända tills jägaren kom fram för att avliva viltet.
För att klara uppgiften att bita sig fast i bytet behövde hundarna breda munnar och kraftiga käkar. Som vanligt när det gäller rena brukshundar användes de bäst lämpade i aveln, nästan oavsett hur de såg ut för övrigt.
I början av det förra seklet avlades boxern fram till den hund vi har idag. Men det höll på att gå illa under slutet av andra världskriget. Då spelade hundaveln inte så stor roll i Tyskland. En grupp hundar från kenneln Von Dom räddades och exporterades till USA. Där hittar vi grunden till det mesta av den avel som bedrivs än idag.
Inte riktigt torr om nosen
Den här skrönan om hur boxern kom till kommer från Sydtyskland.
Det var på skapelsens femte dag. Efter det att Gud hade skapat alla andra djur gav han sig på att forma alla hundraser. När det var klart var det dags att skapa en hund som förenade ädelhet, kraft, snabbhet, mod och godmodighet. Han formade boxern ur en handfull lera. Den såg precis likadan ut som idag, om man undantar huvudet.
Den första boxern insåg snabbt att han var vackrast av alla. Han kunde inte hålla sig. Detta faktum skulle alla andra hundar få veta. Men de andra framförallt de storvuxna, gillade inte uppvisningen. Dova morranden hördes och de räckte för boxern. Nu skulle de karska få se vem de satte sig upp emot. Han flög rakt på sin mest storvuxne antagonist.
Men boxern hade glömt en viktig sak. Nosen var den sista delen Gud formade, leran hade inte hunnit torka ordentligt. Vid den våldsamma sammanstötningen trycktes nosen ihop.
Vår herre suckade och sa: Sådan som du ser ut nu, så ska du se ut ända till den yttersta dagen. Och då vi inte är där än ser boxern ut som den gör.
Låt din boxer jobba!
Stabil mentalitet och stark flockkänsla, tillsammans med en enorm arbetsvilja, är egenskaper som passar en brukshund. I boxerns fall kan vi plussa på med livligt temperament, läraktighet, nyfikenhet och mod. Det här är en riktig brukshund. Den måste få utlopp för sin kraft, annars mår hunden inte så bra som den borde.
Bruks kan låta svårt och komplicerat. Och visst ser det så ut, när man läser regelverken för hur elithundarna ska agera. Men bruks är väldigt mycket mer än så. Överallt på lokala brukshundsklubbar hålls kurser på alla nivåer.
Dessutom betyder ordet bruks i praktiken arbete. Vilken typ av arbete, bara det har lite med hunddjurets ursprung att göra, spelar ingen roll. Spåra och hitta matte under promenaden är ett både mentalt och fysiskt arbete, precis som att hämta husses joggingskor i garaget.
Tricket med att ha en brukshund är att hålla i gång träningen. Får hunden rejäla promenader varje dag och träningspass med uppgifter den ska lösa några gånger i veckan är mycket vunnet.
Men det är klart, en boxer mår som bäst när den tränas i de uppgifter som kallas bruks, som utarbetats för att passa hundarna under många år.
Så här ska Boxern se ut!
Ögonen är mörka. Uttrycket är energiskt och intelligent. De får inte vara hotfulla eller "stickande"
Öronen är ansatta på sidorna av skallens högsta punkt. När hunden är uppmärksam faller öronen med ett tydligt veck framåt
Pälsen är kort, hård, åtliggande. Färgen är gul eller tigrerad, i båda fallen är ansiktsmasken svart. Båda färgvarianterna förkommer i olika konstellationer, exempelvis från ljusgul tillmörkt gul på gränsen till hjortrött.
Nospartiet är brett och mäktigt. Hunden är lätt uppnäst, nosspetsen ska alltså ligga något högre än näsroten. Nostryffeln är bred och svart med vida näsborrar. Skallen är smal, kantig och lätt välvd. Underkäken skjuter ut framför överkäken och är lätt böjd uppåt. Hörntänderna är stora och placerade så långt ifrån varandra som möjligt.
I Sverige är det förbjudet att kupera svansen. Hunden på bilden är inte svensk.
Den ska vara lång, rund, kraftig och muskulös. En lång hals behövs därför att den tillsammans med huvudet bildar en sorts balansstång när den kraftfulla kroppen arbetar snabbt. Boxern är vig och elegant, delvis tack vare sin långa hals.
Kroppen är kvadratisk. Bålen vilar på kraftiga, raka framben. Ryggen med ländpartiet är kort, stadig, plan och bred. Korset är sluttande, brett och svagt välvt. Bröstkorgen är djup, den når ner till armbågarna. Tiken mäter 53-59 cm över manken, hanhunden mäter 57-63 cm. Tiken väger (i mitten an mankskalan) 25 kg, medan en genomsnittlig hanhund väger drygt 30 kg.
Fram- och bakställets konstruktion är viktiga för en arbetande hund. Rätt vinklar och kraftiga muskler är en självklarhet när utställningsdomare prisar en boxer.